Loi Kratong

För någon vecka sedan var det festival i Kamala, Loi Kratong, som står för både någon slags rening och samtidigt hopp och önskningar inför nästkommande år. När tidvattnet är som högst skickar man ut en så kallad kratong i vattnet - en båtliknande liten farkost,oftast bestående av bambubotten och dekorerade med blommor och blad, rökelse och ljus. Det sägs att man skall klippa av sig hår, naglar och annat skräp från kroppen och lägga det i en kratongen, och på så sätt symboliskt bli av med allt orent, gammalt och dåligt, och sedan skjuts kratongen ut i vattnet medan man ber en önskning. Det blev en superfin kväll, med massor av faranger och thailändare på stranden, matstånd och uppträdande i parken, och fullt av thailändska lyktor som skickades upp över havet.
I parken där man har rest ett monument över tsunamins offer är det i vanliga fall lugnt och tyst. Under Loi Kratong var det allt annat än det - hög volym i klassiskt spruckna högtalare, glittrande lampor överallt, matförsäljare med kokosplättar, kycklingspett och äggpannkaka sida vid sida.
På scenen var det sång, dans och sedan (tror vi) var det dags för kvällens huvudattraktion: en skönhets tävling för barn, eller om det nu var vem som hade den finaste klänningen. Och så fanns det förstås en attraktion till, vid sidan av scenen. Han hette Frans och finns numera i Kamalas alla fotoalbum.
När de thailändska lyktorna seglade upp mot skyn var stämningen snudd på magisk. Och jodå, många brann upp istället för att lyfta. En landade en halvmeter från vår vagn, andra i träden och någon strök i håret på ett gäng turister som inte uppmärksammade thailändarnas varningsrop.