Thailändsk teknik och snart hemma igen

Ja, så mycket bloggande blev det inte efter det att Sanna snorklat med sin telefon. Den tvärdog, och med den alla anständiga möjligheter till kommunikation. Efter många, långa prövningar och elaka ord kan vi konstatera att den thailändska tekniken inte har kommit så långt som skyltarna lovar: "high speed" och "wi-fi", pyttsan!

I timmar satt Sanna och svettades brevid en engelsman på Koh Lipe utan resultat. Och i Malaysia kunde vi inte ens mejla. I Phuket tändes en strimma hopp, men det slocknade snart. På Koh Lanta checkade vi in på ett hotell som utlovade "free wi-fi", och den var så fri som fågeln och hade stuckit i väg någon annanstans. Och på Koh Jum fanns det inte ens el och dessutom pajade vi kameran, så nu fanns det inte heller några bilder. På Koh Chang fungerade det faktiskt riktigt bra, men då var vi så långt efter med uppdateringarna att det ändå bara kändes hopplöst. Nej, bilder och berättelse får vänta tills vi är hemma igen.

Men; om det nu har strulat med internet under resan, så är det också det enda. Allt annat har varit helt fantastiskt, och det känns lite sorgligt att sätta punkt och åka hem - visst längtar vi efter alla därhemma, men inte efter snö och slask! Men underbart är kort (nåja, tre månader, så vi ska inte klaga) och klockan 20.00 den 15 februari är det tänkt att vi ska landa på Arlanda.

Vi ses snart!