Här bor vi

Blue andaman är ett lugnt ställe, och vi har lyckats få ett rum med inte bara en, utan två pooler utanför dörren, och så havsutsikt på det. Den blå dörren till vänster leder till vårt rum.

Koh Lanta

Frans gör sig redo för ett dopp i poolen. Krypstilen är väl lite udda, men han ålar sig fram med förvånansvärd kvickhet. Och blev väldigt nöjd när han på egen hand kunde krypa in i badringen.

Massage på stranden - ömma muskler får sig en omgång!

En härlig kväll i Saladan, Koh Lantas stad.

Oj, staden har vuxit! Nu når shoppingstråket nästan hela vägen till den första långgrunda stranden. Vi skippade Long Beach (det finns en sådan på nästan alla öar) och har istället tagit strand nummer tre, Klong Khong Beach, som är lite stenigare, men lugnare. Och så åkte vi förstås in till Saladan för att äta ute på piren, på någon av deras fantastiska fiskerestauranger. Härligt!

På väg igen

Efter fyra dagar sa vi hejdå till familjen Sjöström-Eriksson och styrde kosan mot Phi Phi Island. En bilfri ö, men annars finns allt i överflöd - särskilt turister, buckets och discodunk. Vår strand var lugn och fin, men inne i staden var det full rulle. "Om det nu finns några thailändare här, var bor de då?" hörde vi några andra turister undra. Ja, det kan man fråga sig. Efter två nätter åkte vi med longtailbåt till Long Beach. Där är det betydligt softare, vattnet är kristallklart och det simmar färgglada fiskar ända inne vid stranden.

På Hill Resort upptäckte vi alla tre att Frans kunde dricka ur sugrör! En stor upplevelse för oss alla - nu står bananshake på menyn varje dag. (Tack Hannah för tipset!)

Stämningsfullt skymningsljus på Long Beach, Phi Phi Island.

Inte fullt lika stämningsfullt... En lugn middag på stranden utvecklades på tio sekunder till totalt kaos, där pappans noggrannt inställda bild försvann helt. Sitt still! skrek Johan, och samtidigt välte Frans ut kvällsgröten och dök ner under bordet, mamman reste sig upp för att torka och pappan duckade bakom en stol.

Longtailbåtarna går i skyttetrafik till de olika stränderna på Phi Phi Island. Under våra dagar där såg vi en elmoped, det var det närmsta motorfordonet vi kom. Packning, byggmaterial och varor drar man runt på stora cykelkärror, minus cykel.

Strandpromenad på Phi Phi Island.

På färjan vidare mot Phi Phi.

Möte

Det är inte bara stora tjejer som gillar Frans, de små är också nyfikna på hans korviga små händer och fötter.

Khao Lak - tolv år senare

För tolv år sedan var vi här i Khao Lak och dök i vad som måste vara ett av världens finaste dykvatten, Similan Islands. Dykindustrin har vuxit betydligt sedan dess, och antalet dyk har ökat mer än priset. Det bästa sistaminuten-erbjudandet vi såg var 14 dyk för 18 000 baht, cirka 4500 kronor, inklusive boende och mat ombord på en båt. Men det får bli en annan gång! Vi hann däremot med en utflykt till en av de stränder vi besökte sist, där Poseidon Bungalows ligger kvar.

Hejhej!

Å, så kul att träffa Hannah, Måns och världens sötaste Maja! Inte nog med att vi fick trevligt sällskap - det blev dessutom påfyllning av osötad gröt och nya fräscha nappar till Frasse, samt en stor påse saltlakrits till Johan.

Hannah, Maja och Måns och många skålar med god mat.

Maja vet redan hur man läser en meny - Frans är mer inne på att äta bordsskivan. God lunch på Khao lak resort, där familjen Sjöström-Eriksson bodde.

Måns och Maja.

Strandpromenad in till stan - fast det var lite av ett äventyr över stenar, gräs och ett och annat litet vattendrag. Stora gatan var betydligt lättare att ta sig fram på.

No problem!

Kan vi få titta på rummet? Jodå, det skulle gå bra, sa den vänlige mannen på hotellet i Khao Lak. "But very far, maybe five minutes walking". Jamen, det är okej, sa vi. Men se, det var alldeles för långt att gå. Minuten senare stod en motorcykelkärra och väntade på Frasse och hans vagn. "Slowly", sa mannen. Efter en halv sekunds övervägande kändes det okej, och rummet blev vårt för en natt.